Källers

Ni vet sådana kärleksfilmer som ligger och får tårar till. Just en sådan kollar jag på nu. Varför ska allt vara så lyckligt i filmer? Alla är så kära och killarna är helt fantastiska mot tjejerna. Men jag menar, när någonsin skulle en man ta med mig ut på en dejt. Fixat en middag i en park för bara han och mig? Jag menar det finns inte i verkligheten. Men ändå ligger man och fäller några tårar för att allt är så lyckligt. Jag vet, jag kan låta som en riktig fjolla nu. Men vill också bara vara kär i någon, någon som är kär tillbaka. Jag älskar mina vänner och dem älskar mig. Vän efter vän blir kär. Älskar att de gör mig så lycklig. En av mina fina berättar det på ett så speciellt sätt. Att hon har fått den där känslan i kroppen av att hon har hiytt den rätte i livet. En man som förändrar allting. Ja Sandra, jag pratar om dig och jag är så lycklig för din skull. Men jag får ta över din gamla, Issa och jag från och med nu! Ville nog egentligen bara berätta hur fin kärleken kan vara. Att alla längtar till att få känna känslan, dag in och dag ut. Min man kanske kommer och står där framför mig imorgon? Om en vecka? Om en månad om ett år? Sånt man inte vet, utan en vacker dag står man där så förälskad att ingenting annat spelar någon roll.